Historik

Alingsås Bryggeri AB:s historia

Vi är stolta över vår historia. Det finns två historier, dels den som handlar om hur vi själva började brygga öl, och dels den som handlar om Alingsås gamla bryggeri, det som lades ner 1972. Här finns en kortfattad beskrivning av båda.

Öl har nog bryggts i Alingsås sedan staden bildades men någon bryggerinäring fanns inte förrän på 1800-talet. Fredrik Rosenqvist hade revolutionerat öldrickandet i Sverige när han introducerade bayerska metoder och 1843 grundade han Tyska Bryggeriet på Södermalm i Stockholm. Den underjästa tyskölen blev populär hos allmänheten och nådde snart ut i landet. Till Alingsås kom den någon gång kring 1860, årtalen är lite osäkra, när Johan Sundblad grundade ett bayerskt bryggeri. Bryggeriet låg först vid Lilla Torget, medan mälteriet låg på Kåtlyckan. Kåtlyckan var namnet på den tomt där Estrad Arena nu ligger, och snart flyttade också själva bryggeriet dit.

Det fanns flera bryggerier i Alingsås vid slutet av 1800-talet. Där Saga Bio ligger nu höll Emanuel Andersson liv i traditionen att göra gammalt svensköl. Hans öl ska ha varit omtyckt – mörkt och starkt – och det kallades för Malles Bultöl. Det såldes på lokal där Café Ringen nu ligger. Även J Hulthén hade bryggeri vid Lillån och bryggde svensköl och svagdricka. Han hade utskänkningsställe vid hörnet av Kungsgatan och Nygatan. Ett fjärde bryggeri som drevs av Samuel Pettersson ska ha legat på Färgaregatan med utskänkningsställe på Kungsgatan.

Men det som skulle bli Alingsås Bryggeri utvecklades ur Johan Sundblads verksamhet i kvarteret Bryggaren på Kåtlyckan. År 1890 brann bryggeriet ned, men det som först var en olycka blev till sist något positivt, för nu bestämdes det att man skalle satsa och bygga ett större bryggeri. År 1891 byggdes det stora bryggeriet i tysk stil. Det var Alwin Jacobi, som också ritade S:t Eriks Bryggeri och Münchenbryggeriet i Stockholm, som var arkitekt. Det var när herrarna Theodor Möller, Bernhard Mosell och Tore Munktell satsade pengar i företaget som verksamheten satte fart. Det är deras tre M som bildar den stjärna som finns på Alingsås Bryggeris mest berömda öl, Star.

StarDet berättas att ölgubbarna nere på ölhallarna i Göteborg gärna ville ha en Alingsåsöl, helt enkelt därför att den var godare. Det var just Star-ölen som var så populär. En orsak till att den var så omtyckt kan ha varit att Alingsåsvattnet helt enkelt var väldigt bra att göra öl på. Vattnet i Alingsås är inte riktigt lika mjukt som Göteborgsvattnet och har därför egenskaper som passar bättre för ölbryggning.

Under en tid blomstrade Alingsås Bryggeri. Man bryggde inte bara öl utan gjorde också läsk och bordsvatten. En av de mest kända läsksorterna var Portello. Men i takt med stora industrirationaliseringar och stordriftssatsningar som skedde på 1960-talet fick bryggeriet allt svårare att få ekonomin att gå ihop. Och 1972 lades verksamheten ner.

Under många år stod bryggeriet tomt. Byggnaden togs över av Alingsås kommun. Riksantikvarieämbetet rekommenderade att byggnaden skulle klassas som byggnadsminne men så skedde inte. Stadens styrande diskuterade fram och tillbaka om vad vad de skulle göra med tomten och huset. Med tiden uppstod en folkopinion som ville göra om bryggeriet till ett kultur- och ungdomshus. Opinionen blev allt starkare och till valet 1995 lyckades man driva igenom en folkomröstning i frågan. Alingsåsarna röstade ja, men den socialdemokratiska ledningen i kommunen hänvisade till ett för lågt valdeltagande och Bryggeriet revs ändå. Teglet togs dock tillvara, och eftersom Alströmergymnasiet just skulle byggas ut hamnade en stor del av teglet där i den nya delen.

Alingsås Bryggeri AB återuppstår

 

Alingsås Bryggeris nya historia började i ett kök i Hedvigsberg någon gång 2008 eller 2009. Där träffades två lärarkollegor från Alströmergymnasiet som hade gått och sneglat på de där tegelväggarna mellan lektionerna och drömt sig bort till gamla tider. Både Fredrik Bergman och Eric Jansson hade ett stort ölintresse och nu hade de upptäckt att det plötsligt fanns helt andra förutsättningar att göra hembryggt öl än det hade funnits när de var yngre. Båda hade varit med då, på den tiden, någon gång under 1980-talet när det gick att köpa stora egendomliga konservburkar med någon sirapsliknande maltsoppa i från Coopers i Australien som sedan kokades innan jäst tillsattes och en hink sattes i ett badkar i någon studentkvart för att sedan tömmas under former som här inte närmare ska beskrivas. Gott var det inte.

Men nu fanns det plötsligt fantastiska råvaror att köpa ute på nätet och sidor som noggrant förklarade hur man skulle gå tillväga och vilken utrustning som behövdes. Snart fick de sällskap av två andra kollegor, Marcus Swenson och Kent Karlsson. Mer och mer utrustning köptes in, metoderna förfinades, erfarenheter gjordes, och gång efter annan förvånades de över hur gott ölet blev.

Men riktig fart tog det när Alingsås Tidning gjorde ett personporträtt av Lasse Lindholm när han fyllde 60 år 2010. Där berättade Lasse om de drömmar han hade om att starta Alingsås bryggeri igen. Lasse hade varit med vid ockupationen av det gamla bryggeriet, han hade till och med sett till att Källefalls Bryggeri hade gjort en gravöl när förlusten i kampen om bryggeribyggnaden blev ett faktum. Och han hade varit förutseende nog att registrera namnet Alingsås Bryggeri hos patentverket.

Marcus kände Lasse och tog kontakt med honom. Lasse hade en sak som var viktig, en lokal att vara i. De egna köken började bli lite små för de allt större satser av öl som bryggdes. Bryggargänget hamnade i källaren under Thumbs trafikskola på Rektorsgatan. Det var i ett pannrum som inte längre behövdes därför att kommunen hade dragit in fjärrvärme som bryggargänget under ett par lyckliga år tränade sig på att brygga och prövade att göra i stort sett alla ölsorter som finns på marknaden. Och med tiden började tanken på att bilda ett företag bli allt mer levande.

 

I november 2012 stegade fem ganska stolta men också naiva män in på Sparbanken i Alingsås. De hade skrapat ihop det nödvändiga startkapitalet för att bilda Alingsås Bryggeri AB. Och sedan hände precis ingenting.

Jo, lite hände. Det köptes tankar på auktioner och vid nedlagda industrier. Det anskaffades även annat material till det som skulle kunna bli ett bryggverk. Men en sak hindrade saker från att komma igång på allvar. Det fanns ingen lokal att vara i.

Redan från början fanns den ganska galna idén att bygga ett bryggverk själva. Det normala när mikrobryggerier sätter igång är att bryggverk inköps för ganska dyra (och kanske lånade) pengar från Ungern, Slovakien eller Kina. Vårt samlade aktiekapital var vid den här tiden 50 000 kr och ett sådant bryggverk låg långt utanför vår budget. Vår idé var därför att försöka bygga ett bryggverk av gamla tankar från livsmedelsindustrier som inte längre behövde dem. Sedan hade vi en ganska diffus idé om att vi skulle koppla ihop dem på något sätt.

Sommaren 2014 fick vi äntligen tillgång till lokalen på Kungegårdsgatan 2 där vi nu huserar. Efter att först ha röjt ut lokalen började vi mer målmedvetet köpa in tankar och bygga ihop ett bryggverk. Då tog pengarna slut.

Det fanns egentligen två alternativ för att gå vidare. Antingen skulle vi barskrapa våra tillgångar eller belåna våra hus och lägenheter eller på andra sätt få ihop nödvändigt kapital. Eller också skulle vi försöka få vänner, bekanta och andra att investera i vårt företag.

Det blev det senare. Under perioden december 2014–mars 2015 genomförde vi en nyemission. Över 160 personer investerade i runda tal 500 000 kr i vårt företag. Därmed hade vi förutsättningar att bygga vidare. Förutsättningar, ja. Kunskap? Kanske inte helt.

Som väl var dök en trevlig man med lite mer tekniska kunskaper än oss andra upp i lokalen. Thomas Bengtsson förklarade på mjuk värmländska hur rör skulle dras, vilka pumpar som skulle köpas och vilka slangar och kopplingar som hade bäst kvalitet. På vår aktieägarträff den 11 april 2015 frågade vi också om det var några andra som ville hjälpa till att bygga vidare. Vi fick hjälp med svetsarbeten på det viset och andra människor dök upp som ville hjälpa oss med etiketter och hemsidor. Och när det väl i augusti blev klart för bryggstart var det många som var beredda att hjälpa till med enkla arbetsuppgifter i samband med öltappning eller liknande.

Det som började som en idé för finansiering har alltså blivit till en idé som räcker lite längre. Genom vårt breda ägande har vårt företag blivit en angelägenhet för många. När vi den 10 augusti 2015 för första gången bryggde i vårt stora bryggverk och när vi den 19 september 2015 hade en lanseringskväll på Schillers krog, därför att vårt öl nu på allvar hade blivit introducerat på marknaden, hade vi redan insett att vi hade tagit på oss ett ganska stort ansvar. Det är en tradition vi bygger vidare på, en tradition för staden Alingsås. Vi är inte bara oss själva, vi är redan insvepta i historiens väv. Det är fantastiskt spännande, en liten aning skrämmande, men också en utmaning som motiverar. Och det finns bara en sak att göra: ”Run Forrest, run!”

Skriven oktober 2015, uppdaterad februari 2017

Källor: Per Henrik Rosenström, Alingsås Tidning december 1977; Alingsås Tidning och Dagens Nyheter (artiklar i samband med Bryggeriockupationen 1995)