Intervju med bryggare Eric

Marcus: Att göra en öl riktigt god, det är något alla vill. Men hur gör man? Vad tänkte du Eric när du skrev recepten till Nolhaga Park och Röda Hjorten?

Eric: Vi ville göra balanserade öl som inte var alltför humle-  och alkoholstarka men ändå distinkta. Att hitta balansen mellan tydliga maltsmaker, humlearomer och jäskulturer är mycket svårare än att göra ett extremt öl där man öser på mycket av allt.

 

M: Varför blev det just de här två typerna?

E: Att vi skulle göra någon form av IPA var ganska självklart. Det är en väldigt populär öltyp som slagit igenom stort och vi gillar den själva. De som provat olika IPA märker dock att det varierar väldigt mycket hur de smakar. Allt från brittiska märken med ganska blygsam humling, till vissa märken från USA som är extremt humlestarka både när det gäller beska och arom. Vi har valt att krydda vår IPA främst med amerikansk humle men samtidigt är vi mer brittiskt måttliga när det gäller mängden.

Röda Hjorten föddes därför att vi såg en nisch som saknades och för att vi prövade att göra en öl som vi själva gillade och som många andra också verkade tycka om. Egentligen ville vi göra en wienerlager, men att göra en lager är fortfarande lite krångligt för oss. Så vi prövade något nytt, en ale på wienermalt och det är rätt spännande.

 

M: Är du nöjd med resultatet?

E: Man måste förstå att när vi började brygga de här ölen så invigde vi ett helt nytt bryggverk som vi hade byggt själva. Allt är hantverksmässigt från början till slut. Det är mycket som har behövt rättas till och det är många processer vi har behövt lära oss. Ölen har blivit bättre och bättre för varje gång. Nu tycker jag vi börjar närma oss de smaker vi var ute efter från början.

 

M: Kan du precisera?

E: Om vi tog in en proffsbryggare, ett av de stora namnen, till vårt bryggverk, så är det inte säkert att de skulle kunna klara av att brygga bättre öl än oss. Man lär sig ett bryggverk helt enkelt, hur det fungerar. Och mycket av det som är automatiserat i andra bryggverk är sådant vi måste hålla koll på. Men det är många småsaker vi har ändrat och förbättrat sedan vi började i augusti. Man ska veta att vi har bara bryggt ca 15 gånger än. Nu har vi bättre koll på temperaturer, helt enkelt bättre utrustning för att mäta, och alla som brygger öl vet hur viktigt det är. Vi har en lakningsprocess som går snabbare, och därför är det lättare att hålla jämn temperatur i den. Vi har ökat mängden jäst lite och det gör att vi får en bättre utjäst öl, i början kunde det ligga kvar lite restsötma i den. Vi har blivit bättre på själva hantverket när det gäller omtappningen så att vi får mindre bottensats i flaskorna. Och nu har vi automatisk reglering av jästemperaturerna vilket är jätteviktigt för att få en jämn och fin jäsning.

 

M: Har ni ändrat något i recepten?

E: Vi har bytt ut några kilo malt i receptet till Nolhaga Park för vi ville att den skulle bli ljusare. Det var så den var tänkt från början, men malt med samma namn från olika leverantörer håller inte samma kvalitet, så därför blev IPA:n lite mörkare än vad som var meningen.

 

M: Vad återstår då?

E: Vi är rätt så nöjda. Men kanske att vi vill få till humlingen lite bättre, vi har några idéer kring hur vi ska bli bättre på att krama ur all beska, doft och smak ur humlepåsarna. Och sedan ska vi investera i trycktank, filter och mottryckspåfyllare så att vi inte behöver göra flaskjäst öl alltid.

 

M: Alltid? Det låter som om du gillar flaskjäst öl?

E: Några av världens bästa öl är flaskjästa. Vi kommer att fortsätta göra flaskjäst öl. Men kanske inte alla sorter alltid.

Malles Bultöl

Malles Bultöl

 

På Porterfestivalen deltog vi med en öl som vi döpte till Malles Bultöl. Historien bakom det namnet är lite för bra för att inte berättas.

 

Malle hette egentligen Emanuel Andersson och hade bryggeri på Nygatan i Alingsås någon gång 1800 kallt. Det sägs att hans öl var mörkt, sött, starkt och omtyckt. Det ska också ha varit gammalt svensköl, inte bryggt enligt de nya tyska bryggerimetoderna.

 

Vid 1800-talets slut växte nykterhetsrörelsen upp i Sverige, så också i Alingsås. Godtemplarna var dock i första hand ute efter spriten och såg ofta positivt på öldrickande. Eftersom ölen inte var så stark menade man att det var bättre att folk drack öl än att de drack sprit. Det berättas dock att de satte en gräns vid Malles Bultöl. Självaste logeordföranden hade en gång sett en man som just gått in i logen ligga dyngrak efter att ha inmundigat bultöl. Då fick det vara nog.

 

Bultölet serverades på anrika Café Ringen i Alingsås. I början när järnvägen var ny kom det inte så många tåg om dagen. Stins och stationsmästare tog då ofta vägen över torgen upp till Café Ringen för att dricka bultöl mellan avgångarna.

 

Det är svårt att förstå vad som egentligen menas med bultöl. Enligt wikipedia är det öl bryggt på bagerijäst med en primitiv form av mäsk med tillsatt socker. Under kriget gick bultöl under namnet ”77” därför att ett paket socker och ett paket jäst kostade just 77 öre. Den sjuttisjuan hittar du på vår etikett.

 

Under en resa till Estland i höstas blev undertecknad serverad den här giftiga drycken:

sKb8-iOZ4YAN_989EBMnzW55-tSB_ISOJqtE-le-5w8

Det här är nog riktig bultöl – ett färsköl med en hållbarhet på bara en vecka. Det var förvånansvärt gott, så jag tog en till. ”Hur starkt är det?” frågade jag servitrisen. ”7,2 % – too late now!” var svaret jag fick.

 

Vad Malle hade i sin brygd är svårt att svara på, ibland får man intrycket att man slängde i vad som fanns som kunde tänkas jäsa, gamla brödlimpor, bakelser, rester från caféerna.

 

Men det finns också en annan definition av bultöl, som menar att bultöl helt enkelt är flaskjäst färsköl. Det är den definitionen vi har tagit fasta på. Vår Malles Bultöl är en söt och stark porter, mörk och simmig, flaskjäst och färsk. Vi får se när vi kan göra den mer allmänt tillgänglig.

Porterfestival i Göteborg

På lördag den 14 november deltar vi i Göteborgs Porterfestival med två öl som vi har bryggt i småsatser bara för detta event. Det är Janssons Promenadporter (porter 5,5 %) som återupplivas igen, ett öl vi hade med i Tidaholm i somras och som vi bjöd på när vi hade vårt ölsläpp i september. Det är en öl som vi hoppas och tror mycket på och som vi säkert komma lägga in i det ordinarie sortimentet när vi får tid och möjlighet att utöka det. Den andra ölen är Malles Bultöl (starkporter 7,0 %) som vi tror kommer att slå världen med häpnad. Malles Bultöl var känt i Alingsås kring sekelskiftet 1900 som ett starkt och mörkt svensköl och serverades på Café Ringen i Alingsås. Det sades att till och med Godtemplarna i staden drack det med välbehag, eftersom det enligt den tidens logik var okej att dricka öl och ändå hävda att man var nykterist i motsats till dem som drack sprit. Men Malles Bultöl blev med tiden undantaget från de reglerna, det var helt enkelt för starkt.

Vårt öl är populärt!

2015-09-24 17.00.41

Nu har vi levererat öl till Schillers krog, Deli Deli, Momenti Liberi, Hotellet, Harrys, O’Learys, Stures, Golfrestaurangen i Alingsås, Jernbruket Vedgrill och öl i Floda och Restaurangskolan King Edward. Alla verkar nöjda och ölen har en strykande åtgång.

Smygpremiär!

För första gången sedan 1971 serverades det den 19 september öl signerat Alingsås Bryggeri. En entusiastisk skara människor – de flesta delägare i bryggeriet – vallfärdade till Schillers krog för en helkväll med mat och dryck.
På menyn stod bland annat smakprov på Savannen (veteöl), Röda Hjorten (Wienerale) och Nolhaga Park (IPA).

Från och med den 19 september går det dessutom att beställa våra öl på Schillers krog, som därmed blir den första krogen att saluföra våra varor.